Sigge och Olle

Sigge, Sara, Fredrik, Martin och Maria var sugna på saft. Flädersaft. Så sugna att vi gick över en mil för att plocka fläderblommor. Det var kalasväder och en sån där underbar sommarkväll i början av juni.

        

Det var vackert väder så vi bestämde oss för att gå en tur till Kungsparken. Det var skönt och Sigge klarade säkert av nästan en timme på filten innan det blev alldeles för tråkigt. För er som känner till Joakim Pirinens serier om Socker-Conny så behövs det nog ingen mer information. För er som inte gör det så kommer här en look-alike bild. Vem är vem?

        

Nej, det är inte något prepositionsfel. Vi struntade inte i nationaldagen, men vi bajsade. Rejält. Tydligen var det dags efter en vecka. Jättekul för mamma och pappa att till de församlade andra småbarnsföräldrarnas stora nöje ligga på knä i tjugo minuter medans Sigge gjorde det han gjorde. Han väljer sina tillfällen. Några kort hann vi ändå knäppa.

     

Sigge gungar i trädgården hemma hos morfar och mormor.  

  

Sigge ville så gärna titta på fotboll mellan Sverige och Danmark så det gjorde vi tillsammans med Markus, Lina och Astrid. Vissa tittare mer än andra. För övrigt så verkar Astrid ha ärvt pappas skivintresse...

  

Idag är det Mors Dag. Mor fick frukost på sängen och sen åkte vi till Skånes Djurpark där vi träffade mormor Lena, morfar Klas, kusin Nellie, moster Malin, morbror Björn, Davids mamma Solveig, pappa Nicke, syster Sara, hennes man Mattias och deras dotter Tuva. Vi var alltså en mindre armé. Vi tittade på djur och grillade korv. Sigge sov hela tiden. Tur att barn har gratis inträde, annars hade Sigges entré varit som att kasta pärlor för svin... Så här såg det ut.

                             

Först detta. Ja, vi har inte uppdaterat på länge. Vi ber om ursäkt och ska bättra oss. Nu till nyheterna. Vi har åkt på vår första längre roadtrip med Tillaeus junior. Det gick på det stora hela bra även om mor och far for fel i början. Rejält fel. Efter kanske 45 minuters körning när vi passerade Tollarp (mest känt för en något korpulent och hädangången klaviaturspelare) utspelar sig följande:
-  "Sara...har inte vi åkt fel, det här känns inte som om vi är på väg till Helsingborg (vem vill för övrigt frivilligt åka förbi Helsingborg?), vi är ju på väg till Hässleholm....(fyll i med lämplig svordom)".
- "Äh, det var väl inga problem, då kör vi ju bara över Markaryd. Lite fel kan väl alla köra..."
(en mil senare)...
- "Saaaara, vi är ju för (svordom igen) inte på väg till Hässleholm...vi är ju på väg till Kristianstad."
Massa svordomar.
Nåväl, några timmar senare när vi var framme så konstaterade vi att våran detour inte blev längre än fyra mil. Hemvägen gick bättre. Även om Sigge tycker om att åka bil så tycker han om att åka bil vaken. Det tycker inte mamma och pappa om. Att han är vaken alltså. Vi fick nog gå igenom vår barnsångsrepertoar ett antal gånger på vägen.
Andra saker som hände under helgen.
- Vi åt en jättegod lunch på ett mindre chateau på gränsen till Närke.
- Mamma och pappa fick tre sovmorgnar (tack farmor och farfar).
- Pappa blev ilurad att en löprunda bara var "fem till sex kilometer".
- Den var nio.
Nu till bilderna.

           

Det har varit lite ont om nya bilder här på sistone men det kan, jag säger kan, ha att göra med att kameran blev kvarglömd i Åhus efter Saras och Sigges vilda partyhelg när Fredrik vred sig i plågor över att behöva rätta nationella prov. Men var glada att vi inte, som dom överentusiastiska föräldrar vi är, förevigade följande episod. Vi fick ju tidigt reda på att det kan ibland gå upp till en vecka mellan det att barn bajsar. Fiser gör dom dock. Ofta. Men jaja tänkte vi, sån är ju inte vårt barn. Jo tjena. Sigge kan lätt lasta i sig trehundratusenfyrahundrafyrtio (uppskattningsvis) deciliter mjölk innan han tycker att han behöver lätta på trycket. Och då jäklar säger jag bara, lättas det rejält. Nu ikväll så började det låta bekant i magen och vi tittade på varann, glada som små barn på julafton. "Han bajsar!". Vis av tidigare småincidenter på skötbordet så beslutade vi att det här är ett jobb för två. Sagt och gjort. Ladda upp med tvättlappar under rumpan och sen av med blöjan. Pappa håller ben och mamma, beväpnad med tvättlappar, går till attack. Torka - ducka - torka - ducka. Som värsta militärövningen. "Akta dej för f-n, du står i skottriktningen" "Rikta inte rumpan hitåt då!" Och liknande repliker. Sen sätter det igång. Och som det sätts igång. Hade det varit VM i längdbajsning hade han nog stått/legat på pallen. Herrejävlar säger jag bara. Och det slutade ju inte heller. Tre handdukar och ett par dussin tvättlappar senare så var det hela överstökat. Sara fick göra värsta Matrixrörelserna för att komma undan kaskaderna.
Det är kul med småbarn.
Hörs.

Idag har vi varit ute och gått. Njutit av våren. Men det är inte därför vi är här... Nä. Vi har lekt med kameran och låtit Sigge agera modell. Något han gärna ställde upp på. Vilken talang. Behövde knappt några instruktioner alls. Bara att låta honom släppa loss. Några poser får vi nog träna lite bättre på. Men men...without further ado.... Sigge Schenkenberg-Tillaeus

Snart är Sigge en månad. Fasen vad fort det går. Senaste gången han vägdes så var han uppe i 3800 gram. Nästan ett kilo på drygt tre veckor. Men det förklarar ju varför han äter så mycket. Men tidigare i veckan så slog magen tvärnit. Det skulle inte komma ut någonting alls. På flera dagar. Vi kan säga såhär, att mellan måndag morgon och tisdag morgon gick det inte många minuter när han var tyst. Men peppar peppar, det börjar bli bättre. Så här kommer två bilder som visar Sigges två ansikten.

                                                                              

Dr Jekyll
                                                                                                  


Mr Hyde

Rykten säger att mamma är en badkruka. Det måste komma därifrån. För pappa är ingen badkruka. Närå. Bara man ser botten. Fast i Sigges fall räcker inte ens det tydligen. För kul är det inte. 

     

Så begav det sig så, att Sigge skulle fira sin första påsk hos mormor och morfar i Tyringe. Den lilla familjen packade in sig i den stora bilen och åkte på sin första längre tur. Hela åtta mil. Resan gick över förväntan eftersom Sigge gillar att åka bil. Nu vet jag ju inte om han tyckte det var så speciellt med påsk, men hans mamma och pappa hade i alla fall trevligt. Mycket god mat och trevligt sällskap. På påskdagen åkte vi till Kristianstad och åt mat hos Saras farmor, vilket borde bli Sigges morfarsmor. Lyckades fånga fyra generationer på en bild. Pappa hann också med att springa vilse i den göingska ödebygden och svor högt över att "skåningar inte kan märka ut löparspår" och att "det var ju bara en massa j*vla stormfällda träd och hyggen". När han kom hem påpekades det att löparspåret visst fanns där. Fast på andra sidan vägen. Ridå.  Här är i alla fall lite bilder från helgen.
     

I fredags så var vi och träffade Hanna och Thomas och deras son hemma hos Jenny och Mattias. Det var kul. Värsta barnkollot eftersom Marcus, Lina och Astrid var där också. Astrid underhöll med diverse hyss och skönsång. De andra två sjöng med. På sitt sätt. Och inte lika bra. Men det var kul att ses.

 

Nu har det gått nästan två veckor sen Sigge föddes. Två veckor av en känslomässig bergochdalbana. Mestadels är det ju bara fantastiskt. Men sen kommer dom där stunderna då Sigge inte vill. Nånting. Ingenting funkar, inte ligga i famn, inte ligga ensam, inte sjungas för, inte bäras omkring på. Frustration. Både för honom och för oss såklart. Igår kväll efter ett par timmar av skrik så tog pappa helt enkelt Sigge i hampan och gick ut och gick så att mamma fick vila. Det är ju mamma som behövs på nätterna. Vi tog en tur genom ett kvällsruggigt Malmö där vinden kom från alla håll samtidigt. Men det berörde inte Sigge. Nehejdå. Då gick det hur bra som helst att bara sova. Idag har han varit på bättre humör. Men jag måste ju säga att om barn kan bajsa så kan dom också kräka och kissa. Speciellt på pappa. Dagen började strålande. Sigge fick ligga på pappas mage och efter ett par sekunder så var det något varmt som rann längs pappas mage. Just det. Kiss. Såklart. Finns det en bättre start på dagen, att få komma upp på pappas mage och kissa litegrann? Just snyggt. Nu är det så fint väder att vi nog ska ta en liten promenad innan vi ska gå till Jenny och Mattias och hälsa på Hanna och Thomas och deras lillle son som är några veckor äldre än Sigge. Undrar vad dom ska snacka om. Förresten, här är en bild på Sigge när gör det han gör bäst...

Idag så var vi med Sigge på BVC för första gången. Det skulle vägas och informeras och det ena med det tredje. Kan ju bara säga att unge herr Tillaeus avverkade tre blöjor på den stunden vi var där. Byte i parti och minut. Själv såg han lagom nöjd ut efter uträttat förvärv. I alla fall så verkar han ju lägga på sig en hel del. Ny matchvikt var 3290 gram. 300 gram tyngre än förra veckan. Pappa har redan skickat in ansökningblanketter till Sumogymnasiet i Kyoto. Om det ska fortsätta i den här takten alltså. Skönt i alla fall att se att han får i sej det han behöver.

Man kanske skulle passa på att sammanfatta lite såhär långt hur det känns. Att bli föräldrar liksom. Det är bra att en graviditet är nio månader för det är skönt att hinna förbereda sig för allt. Framförallt är det ju så mycket materiellt som ska fixas, papper som ska skrivas på, skickas in, fås tillbaks, korrigeras, skickas in igen. Byråkrati. Det har ibland känts som om man var Josef K. Sen kommer den där sista tiden innan dagen D. Man har levt med en deadline på i vårt fall, 23 mars. Ju närmre man kommer desto mer börjar man fundera... "jaha, tänk om vi går över tiden då, hur j-la jobbigt blir inte det, rent mentalt?". Sen är det ju en känslomässig rollercoaster hela förlossningen och även om man inte får sova på två dygn så går man på nån slags euforisk high. Efter det så är man på nån minisemester på BB/Patienthotell innan man så sakta landar i vardagen. Vilket vi har börjat göra så smått. Många besök som ska klaras av och även om det låter fånigt att det skulle vara jobbigt att få besök och dricka kaffe så är det faktiskt så. Nätterna då? Jodå, peppar peppar, ta i trä och allt det där. Än så länge så går det faktiskt riktigt bra. Sigge vaknar väl i snitt två, tre gånger och ska ha mat. Sen somnar han ganska nöjt om. Fortsätter det så här så är det kalas. Ingen kolik än m a o. Små surprisar hittills har väl varit hur inihelvete mycket man kan bajsa. Jag menar, det finns ingen ände på det. Skrika - titta i blöjan - bajs - byta - mer skrik när man byter - sitta ner - braaaaak - titta i blöjan - mer bajs - byta - mer skrika. Sådär håller det på. Ibland två eller tre gånger på en kvart. Vi får snacka om det längre fram när han är bättre på att kommunicera.

I helgen kom farmor och farfar ner från Motala. Sigge var sitt vanliga spexiga jag med ett humör som pendlade mellan höga berg och djupa dalar. Även morfar och mormor passade på att komma på en snabbvisit. Vi var ute i det fina vårvädret och tog en promenad med fika.
     

   

På promenad med kusin Nellie, moster Malin, mamma och pappa. Lekparken var inte så lockande. Än. Det är ju skönare att slöa i vagnen. Nellie passade på att hålla Sigge lite. Övning...