Sigge och Olle

Vi hade en liten glöggfika kring lucia. Det var kul att se hur stor Ludvig blivit sen vi såg honom sist. Man minns liksom själv hur snabbt det går.

        

Vi har firat Sigges första Lucia på dagis. Nåt ljushuvud (hö hö) hade kommit på idén att hålla tåget utomhus och såklart så hade det under natten fallit snö som på morgonkvistan börjat tina till någonslags sörja. Det var lagom kallt och snöblandat regn som föll över den tappra föräldraskaran. Men luciatåget värmde alla frusna själar. Sigge var pepparkaksgubbe. En väldigt Michelinlik pepparkaksgubbe men i alla fall.

     



Sen bytte han om och blev tomtegubbe när vi kom in.

Man skulle ju kunna skriva hur många inlägg som helst om Thailand men det orkar man ju inte. Här kommer därför några bilder på olika saker.


En kväll när vi var ute ville Sigge köra Tuk-Tuk. Det tyckte han var himla lajbans.




Ballongerna var det ja. Han är ju ganska förtjust i de små gummisakerna. En dag på stranden fick han syn på ett gäng som hängde under ett parasoll och vrålade så högt han kunde "BA-LLOOOOONG". Detta upprepades ett antal gånger så att folk som låg nära började undra vad det var frågan om. Det visade sig att det var en norsk familj som firade födelsedag. Till slut tyckte ett av barnen i familjen så synd om Sigge att han fick ett knippe ballonger. Då blev han världens lyckligaste kille.



Det åts ju en del glass på resan. Sigge kan äta glass, Nellie kan äta glass. Men ingen kan äta glass som Selma. Hon är tog helt enkelt glassätande till en helt ny nivå. Slå det om ni kan...

 
 



Fredrik passade ju på att fylla år under tiden vi var där. På morgonen blev det uppvaktning och bl a så fick man en heeeeel flaska Mekong-whisky. Att kalla det whisky är att vara väldigt snäll. Men gillar man whisky så vill man ju ha en i sin samling. Det är svårt att se om jag skrattar eller gråter på bilden (ni som druckit det förstår vad jag menar). På eftermiddagen när vi kom upp från stranden hade personalen knåpat ihop en liten gratulation i form av blommor på vår säng.

  

Under en av våra taxiresor råkade vi betala chauffören med en falsk femhundrabahtssedel. Det visste vi ju såklart inte om men den stackars chauffören letade efter oss i två timmar innan han hittade oss (hur nu det var möjligt inne i världens största köpcentrum) och vrålade "you sick people". Det han menade var "six". Thaiengelska är lite svårbegriplig ibland. Vi var i alla fall tvungna att ge honom en ny och äkta sedel så att han kunde köpa bensin för att ta sig hem. Femhundralappen hängde med hem till Sverige som  minne.




Sista dagen åkte vi båt ut till det här stället. Det var en ö som endast var befolkad av en restaurang. Bara glassa i solen hela dagen innan vi åkte hemåt igen. Lyxigt värre. Ett gäng kineser blev så betuttade i Sigge, Nellie och Selma att de numer återfinns i digital upplaga någonstans i Kina. Jomantackar.






              

Hej på er
Nu var det ett tag sen vi bloggade. Av naturlig anledning. Nu är vi i alla fall tillbaka i Svedala. Och nu jäklar ska det tas igen. Vi börjar med resan dit. På Kastrup mötte vi upp resten av gänget och det blev genast fullt ös med kusinerna. Det var flygplan hit och flygplan dit och vi sprang som yra höns efter Sigge och Selma som ju tyckte att Kastrup var hur kul som helst. Massa yta att springa på.

        

På flyget skulle det väl ändå bli lugnare? Nähädå. Sigge var i sitt esse och tillsammans med Nellie härjade (fast på ett snällt sätt) den dynamiska duon sig genom hela flygresan.

     

Framme i Phuket var det ett ganska slitet gäng som klev av planet.



Direkt när vi kom till hotellet blev det därför bums i säng. Men bara i ett par timmar. Sen var det dags för ett premiärdopp i poolen. Sigge fick såklart syn på sin favoritleksak...bollen. Hela semestern var sedan en ständig jakt på bollar (och faktiskt ballonger som han fick syn på en dag på stranden).





Poolar i all ära men det var ju bättre att hänga nere på stranden och varje morgon efter en stadig frukostbuffé så tog vi vårt pick och pack och gick ner till stranden där vi badade, byggde sandslott och bara latade oss.

        

Det var lite svårt att få Sigge att förstå att man var tvungen att dricka mycket så vi fick ta till alla knep vi kunde. Vattenmelon var en höjdare och det innehåller ju ganska mycket vatten. Sen så ska vi väl villigt erkänna att det kanske inte var den nyttiga dieten som han gick runt på. Det var både glass och chips. Men är det semester så är det semester.

     

Faktiskt blev vi lite överraskade över att Saras farbror Kalle och faster Lena passat på att i hemlighet åka till samma ställe för att överraska jubilaren Klas nu när han fyllt sext......tjugofem. En kväll var vi ute tillsammans hela klanen Taikon och åt. Vi fyllde nog halva restaurangen. Sigge hade inte riktigt kommit in i Thaitid utan var med lätthet uppe i turbofart fram till elva på kvällarna. Så några lugna måltider på restaurang var ju inte att tänka på.

  

Till våra dagliga rutiner hörde även att vi innan vi begav oss ut på kvällen för att äta middag så träffades vi på Klas och Lenas balkong för lite inmundigande av alkoholhaltiga drycker. En liten drink alltså. Sigge och Nellie låg ofta på mormor och morfars säng och tittade på film. Och ibland var Nellie målad som en katt.

     

En kväll åkte vi in till Patong, som är lite större än Kata Beach, för att shoppa. Vi är ganska glada att vi inte bodde där. Det var rätt mycket puls och ett riktigt discodunkande nattliv. Inget för småbarn. Men shopping fanns det gott om och det enda som gällde var att pruta, pruta, pruta. Man blev nästan trött på det till slut.

  

Fortsättning följer...