Sigge och Olle

Nu har det gått nästan två veckor sen Sigge föddes. Två veckor av en känslomässig bergochdalbana. Mestadels är det ju bara fantastiskt. Men sen kommer dom där stunderna då Sigge inte vill. Nånting. Ingenting funkar, inte ligga i famn, inte ligga ensam, inte sjungas för, inte bäras omkring på. Frustration. Både för honom och för oss såklart. Igår kväll efter ett par timmar av skrik så tog pappa helt enkelt Sigge i hampan och gick ut och gick så att mamma fick vila. Det är ju mamma som behövs på nätterna. Vi tog en tur genom ett kvällsruggigt Malmö där vinden kom från alla håll samtidigt. Men det berörde inte Sigge. Nehejdå. Då gick det hur bra som helst att bara sova. Idag har han varit på bättre humör. Men jag måste ju säga att om barn kan bajsa så kan dom också kräka och kissa. Speciellt på pappa. Dagen började strålande. Sigge fick ligga på pappas mage och efter ett par sekunder så var det något varmt som rann längs pappas mage. Just det. Kiss. Såklart. Finns det en bättre start på dagen, att få komma upp på pappas mage och kissa litegrann? Just snyggt. Nu är det så fint väder att vi nog ska ta en liten promenad innan vi ska gå till Jenny och Mattias och hälsa på Hanna och Thomas och deras lillle son som är några veckor äldre än Sigge. Undrar vad dom ska snacka om. Förresten, här är en bild på Sigge när gör det han gör bäst...