Sigge och Olle

Det har varit lite ont om nya bilder här på sistone men det kan, jag säger kan, ha att göra med att kameran blev kvarglömd i Åhus efter Saras och Sigges vilda partyhelg när Fredrik vred sig i plågor över att behöva rätta nationella prov. Men var glada att vi inte, som dom överentusiastiska föräldrar vi är, förevigade följande episod. Vi fick ju tidigt reda på att det kan ibland gå upp till en vecka mellan det att barn bajsar. Fiser gör dom dock. Ofta. Men jaja tänkte vi, sån är ju inte vårt barn. Jo tjena. Sigge kan lätt lasta i sig trehundratusenfyrahundrafyrtio (uppskattningsvis) deciliter mjölk innan han tycker att han behöver lätta på trycket. Och då jäklar säger jag bara, lättas det rejält. Nu ikväll så började det låta bekant i magen och vi tittade på varann, glada som små barn på julafton. "Han bajsar!". Vis av tidigare småincidenter på skötbordet så beslutade vi att det här är ett jobb för två. Sagt och gjort. Ladda upp med tvättlappar under rumpan och sen av med blöjan. Pappa håller ben och mamma, beväpnad med tvättlappar, går till attack. Torka - ducka - torka - ducka. Som värsta militärövningen. "Akta dej för f-n, du står i skottriktningen" "Rikta inte rumpan hitåt då!" Och liknande repliker. Sen sätter det igång. Och som det sätts igång. Hade det varit VM i längdbajsning hade han nog stått/legat på pallen. Herrejävlar säger jag bara. Och det slutade ju inte heller. Tre handdukar och ett par dussin tvättlappar senare så var det hela överstökat. Sara fick göra värsta Matrixrörelserna för att komma undan kaskaderna.
Det är kul med småbarn.
Hörs.