Ett helt grattis på en halv födelsedag

Idag fyller Sigge sex månader. Det har han firat genom att tjura sig igenom en hel eftermiddag. Det var som om själva f-n flugit i honom. Men man kan ju inte vara glad jämnt. Sen har vi varit på sexmånaderskontroll på BVC och mätt och vägt honom. Lagom till sin halva bemärkelsedag är han nu 65,5 cm lång och väger 7940 gram. Bilden är dock tagen innan humöret svängde till det värre. För övrigt kan tilläggas att det inträffade samtidigt med att pappa kom hem. Så tidigare blogginlägg får nog revideras lite. Det är inte alltid skolsken när far kliver över tröskeln.

image302

När pappa kommer hem

När man varit hemma en hel dag tillsammans kan man lätt bli lite trötta på varandra. Nu menar jag mamma sonrelationen. Sigge är tjurig och lite gnällig. Sedan kommer Fredrik hem och man beklagar sig och vad händer - Sigge blir solskensbarnet. Det är tacken, fniss.

     
Fredrik och Sigge busar


Nu kan Sigge sitta

Som vi har tränat. I en månads tid har jag tålmodigt lagt fram Sigges lekfilt efter frukosten och tränat honom i att sitta. Och äntligen, nu sitter han själv. Fortfarande lite ostabil men ändå.

image298

Kräftskiva i Tyringe

Vi har haft en skön och slapp helg hemma hos mormor och morfar i Tyringe. På lördagskvällen hade vi kräftskiva, den kanske spilligaste skivan som vi har varit med om. Och detta utan den mycket höga halt av promille som brukar gå hand i hand med kräftskivor. Man kan ju vara klantig ändå liksom. Mer om det nedan. Dessutom hade mormor och morfar ett jättebra bord med tillhörande stol som Sigge gillade mycket och han satt flera timmar och lekte (kastade ner saker på golvet som man sedan fick lägga tillbaka) under helgen.

    Här sitter jag och leker. Det är roligast att banka med saker i bordet.

  Måste man ha löjlig hatt på kräftskiva? Även om man inte äter kräftor?

    Kusinerna och Sigge i Saras famn.

      Bild 1: Ja, man blir ful (nej, det är inte ett stavfel) av kräftor och Bild 2: Hela gänget.

    Spill 1 och spill 2.


Releasefest på Inkonst

Den tolfte september hade Fredriks band Legrand releasefest för sin nya skiva "Sidewalks & Stations" på Inkonst i Malmö. Sigge var såklart med och orkade i alla fall mingla och lyssna igenom tre låtar innan Sara fick ta med honom hem. Men inte nog med det, den lilla linslusen stal all uppmärksamhet och i tidningen dagen efter så var det såklart honom som fotografen från Sydsvenskan fastnat för och inte bandet. Jäkla unge. Men han var i alla fall sötast i sin rockoutfit som mamma hade stassat upp honom i. En mycket lyckad kväll och massor med folk.

   Lina, Linda, Sigge, Anna-Karin, Fredrik och Jenny

 Far och son.

 Martin (som spelar trummor) och hans Maria.

 Fredrik och Fabian.

 farbror Anders.

 Sinisa.

  Folket.

 Sara och Sigge.

 Coverboy.


Min...bara min...

"Kan fälv" sa visst pappa. Sigge kan inte säga det än men kroppsspråket talar sitt tydliga språk.

image278

image279

Sigge i sängen

Nu är det nära att han sitter själv. Tills dess kan man bara palla upp honom med det man har till hands. Som ett täcke till exempel.

image275

image276

image277

Farmor och farfar

I helgen kom farmor och farfar ner från Motala för att hälsa på Sigge. Dom la rabarber på honom så fort dom kommit över tröskeln och sedan fick vi inte låna honom på hela helgen. Sigge tyckte det var roligt och det gjorde farmor och farfar med. Mamma och pappa gillade också att få lite avlastning. För att inte tala om sovmorgon. Vi passade på att fira Johannas trettioårsdag också. Vi gick på stan, farmor tittade i tantklädesaffärer, Sara och jag var så uttråkade att jag knäppte en hel bildserie på när Sara petade i näsan, gamla hus och annat mög. På söndagen gick vi till mitt helvete på jorden, IKEA, och passade på att gå vilse i ett jäkla radhusområde och var tvungna att lotsa ut oss med hjälp av Googlemaps på mobilen. Ja jisses.

           





Kusinerna på besök

Nellie, Selma och Malin kom ner och hälsade på och då passade kusinerna på att busa. Rejält. Sedan var de i Folkets Park och tittade på djuren och lekte i lekparken. Eller nåja, Nellie lekte, Selma sov som vanligt och Sigge var frustrerad över att han inte kunde hänga med. Men vänta bara...

              

  

Lite hjälp på vägen

Sigge är ett otåligt barn. Han vill så mycket mer än han i dagsläget behärskar. Vilket gör mamma ganska trött. Så för att underlätta mammas vardag inhandlades idag ett stycke gåstol. Den kom hem, monterades ihop och.....vi insåg att Sigge är tio centimeter för kort för att nå ner med fötterna. Vi får väl se om den går att pimpa lite så att han kan nå ner med fötterna. Tills dess så verkar han klara sig fint med att misshandla backspegeln. Vi ger den max två dagar innan han lyckas bryta av den. Säg den lycka som varar för evigt. Mustonen undrade nog vad det var för nytt som vi kommit hem med.

        

Med smak för det goda livet

Nu ska vi minsann äta. Snart är ju Sigge stora karln och såna äter inte bröstmjölk. Dom sväljer T-bensstekar utan att blinka. Och äter en spädgris till frukost. Minst. Men innan man kommer dit så måste man ju börja nånstans. Närmare bestämt i purélandet. Alla som har försökt få en bäbis att fatta tycke för puréer av olika slag vet att man måste beväpna sig med följande:
1. Haklapp som täcker halva kroppen/mindre plastpåse.
2. Befinna sig utanför spottavstånd.
3. Ha rikligt med vatten till hands för decinfecering. Gärna av typen trädgårdsslang.
4. Vara utrustad med oändligt stort tålamod.
5. Gärna ha en förmåga att låta som;
          a) flygplan
          b) lastbil
          c) vad som helst som fångar barnets uppmärksamhet.

Man kan ju också tro att pappa är från småland (inget ont om smålänningar) men han har vid olika tillfällen sagt att "10 spänn??? för en burk? dom äter ju minst fyra om dan? det blir ju....en massa pengar. nä nä, här ska vi göra puré själv". Vi får väl se hur länge det håller i sig. I vår frys finns nu i alla fall smakportioner av morots-, broccoli- samt potatispuré så att Sigge kan smaka sig fram till pensionen. Förresten, varför heter det smakportioner när det inte smakar någonting alls? Eller nåja, nånting smakar det att döma av minen som Sigge gör på sista bilden.

        

RSS 2.0