Sigge och Olle

När det är vinter så gäller det att passa på. För här är det vinter väldigt fort och lite. Har man dessutom lov och solen skiner så finns det inga hållbara argument till att hålla sig inomhus. I morse tog Sigge och pappa nya bilen (jajjemen) till Maxi och inhandlade "svarta faran" (=svart pulka). Sen ringde vi Marcus och Astrid och så möttes vi i Pildammsparken för några vådliga turer nerför amfiteaterns kullar. Sigge tyckte det kittlade dödskul i kistan och pappa åkte med några gånger. Det var den roliga biten. Sen skulle han bara kravla i lervälling och vägra ha vantar på sig. Det tyckte pappa var mindre kul. Efter nån timme så fick han nog och bar barn och pulka till bilen. Tog av barn den genomskitiga overallen, slängde barnet i bagaget och pulk....nej vänta nu. Pulkan i bagaget och barnet i bilbarnstolen och åkte hem och tvättade. Vi ska ju till farfar och farmor i morgon. Sen åt vi lunch. Efter det skulle Sigge sova. Inte. Nu har pappan tröttnat duktigt och låter honom vara vaken tills i kväll. Vi ska ju ändå upp i ottan så det gör inget om han vaknar fem. Tack och hej, leverpastej.

  

Motorcykeln som Sigge fick i (h)julklapp är inte lika farlig längre. Ställer man undan bordet på övervåningen kan man ju köra runt runt. Om man fattar det där med att svänga. Vilket Sigge inte gör än. Men en sak har han lärt sig. Vikten av att ha en snygg böna på bönpallen.

Nu har vi fått snö i Skåne. Lagom till lovet och allt. I helgen har Sigge haft besök av hela tjocka släkten, både mormor och morfar och kusinerna var här med sina föräldrar. Det var fullt ös medvetslös. Medans pappa och morfar fixade lite inomhus så var Sigge ute med mormor, mamma och Simzon.

           

     

Sen kom kusinerna. Det finns inte en kamera i världen som har tillräckligt snabb slutartid för att hinna fokusera när dom är i gång som värst.

Ibland kan barn snöa in på vissa saker. Häromveckan fick Sigge tuppjuck på ett barnprogram som heter Meckar-Micke. Det var Meckar hit och Micke dit i timmar men ingen Micke på tv inte. Inte heller gick det att hitta på Youtube. Så sagt och gjort. Sara och Sigge promenerade bort till Maxi och köpte en DVD som gått varm här sen dess. Det är enerverande och irriterande att som förälder komma på sig själv sitta och gnola "Meckar-Micke här är han, Meckar-Micke, Bullen och Dan..." Fruktansvärt. Men Sigge älskar programmet. Det gick så långt att för att han skulle äta så var vi tvungna att sätta laptopen framför honom på matbordet. Vi vet, urusel uppfostran. Förlåt.

  

Sigge fick ju en sittpuff i julklapp. Eller sackosäck om man så vill. I början var den himla läskig men med tiden har den vunnit hans förtroende. Den är jätteskojig att sikta på och sen med löpsteg som en älg, en väldigt liten sådan, ta sats mot och kasta sig i den. På sistone så har han t o m nått så långt i sitt pufftämjande att han sitter kortare stunder i den och kollar på Bolibompa.

Ända sen han var riktigt liten har han ju älskat att bada. När han var ännu lite mindre liten avskydde han det, tills hans okunniga föräldrar kom på att badvattnet var för kallt. Numera så behöver man bara säga, "Sigge, ska vi ba..." innan han vrålar "baaaada" och springer ut till badrummet och vill hoppa i med alla kläder på. Han gillar att ligga på mage och, ja, vi kan kalla det simma, och att koka kaffe. Alla vi sjuttitalister vet ju vad det innebär. När de här bilderna togs hade han även passat på att springa in i något på dagis och skaffat sig en fläskläpp.

        

Vattnet i badkaret kan man göra andra saker än att bada i med. Man kan...

...dricka det. Eller...




...skvätta ner sina föräldrar.

Vi har varit väldans dåliga på att uppdatera på sistone. Vi ska göra vad vi orkar för att bryta trenden. Så vad har hänt sen sist? En hel del kan vi säga.
För två veckor sedan satt jag hos frisören (som inte hette Sören) och hade precis klippt mig när Sara ringde. Hon hade hämtat Sigge på dagis och där fått reda på att han hade löss. Kul. Vi kan säga att vi inte hade några problem me syssselsättningen den helgen. Det var sanering av hela familjen och tvättning av allehanda klädesplagg, sängkläder och annat. Sen har vi kört luskamning i en hel vecka varje kväll och avslutat med en andra behandling av Sigge. Peppar peppar så är dom borta nu i alla fall.
Nästa intressanta sak som inträffat är att vår pärla har dött. Vår fina gamla Jaguar is no more. It's pining for the fjords, it has ceased to exist. Nu får vi leva på minnen. Snyft. Vad gäller mer Siggerelaterade saker så är han rena papegojan, han upprepar allt man säger och nu kan man också börja få riktiga svar av honom som inte är helt "Goddag Yxskaft". Det är både "ja" och "nej" och annat som kommer ur hans mun.