Sigge och Olle

Det nyinskaffade förklädet med ärmar kommer väl till pass när man vill äta själv. Olle har så smått börjat fatta det här med att ha mat på gaffel eller sked och köra in det i munnen. Oftast följt av ett högljutt mmmmmm:ande. Han gillar mat.

Olle utforskar en av leksakslådorna.

Så var det då dags för "snöstormen" att drabba Malmö. Njae. Snöstorm? Mest lite flingor som yr omkring och ett tunt lager snö på marken. Men det gäller att passa på så i dag svidade vi på oss overallerna (det tog tjugo minuter av protester och Olleskrik) och gick ut för att åka pulka. Sigge gillar det skarpt och även att äta snö, trots pappas påpekanden om att det inte är så nyttigt. Olle hatade varje sekund och skrek som en stucken gris ända tills pappa suckade tungt, släpade hem sina bylten och klädde av dom igen. 

 

"Asså farsan, vad är det här, allvarligt alltså? Vitt? Kallt? Blött?"



Ta. Mig. Hem. Nu.



Sigge testar att åka pulka uppför. Går sådär. Lat som han är ville han att pappa skulle dra upp honom.

Barns hjärnor fungerar ju inte likadant som vuxnas, och tur är väl det. Vi vet inte vad Olle tänkte med följande lilla upptåg men det var väldigt underhållande att beskåda.

Det är väl ganska låga odds på att Sigge och/eller Olle kommer att få glasögon vad det lider. Sigge har ju redan testat hur han ser ut och tycker att det är himla skoj att testa mammas glasögon.

Ett av Olles stora nöjen just nu. Att botanisera bland kastruller och grytor. Det är liksom inte lönt att försöka få honom att låta bli. Vi kör på uppmuntran istället. Jamie Oliver lyckades ju ganska bra. Likaså "the Swedish Chef" i Mupparna.

I morse blev man väckt av familjen som kom med paket och som öppnades av äldsta sonen som inte kunde vänta på att far fick gnugga sömnen ur ögonen. Sedan beslutade vi oss för att hitta på något. Det landade i att åka och bada. Eftersom Malmö inte varit den bästa kommunen i Sverige på att underhålla sina anläggningar bar det iväg till dit där friheten är lite större och deras anläggning Vanningen. Tydligen är friheten väldigt mycket större där eftersom någon beslutat sig för att gå på toaletten i bassängen och följdaktligen hade de fått stänga ner större delen av faciliteterna. Sigge bröt ihop. Där stod han påklädd med sina badkläder i sin egen ryggsäck och tårarna föll. Stackars liten. In med familjen igen. Tillbaka till Sveriges fotbollshuvudstad och in på Aq-va-kul. Väl där så upptäckte vi att de hade stängt mellan 13 och 14 för rening av bassängerna (huruvida exkrementer var inblandat även här låter vi vara osagt). Så vi fikade lite innan vi bytte om och badade loss. Sigge var sjövild och ville direkt åka vattenrutschkana, vilket slutade i en lättare hjärnskakning för pappa som skulle åka bakom och fick panik när Sigge försvann i väg ner i rutschkanan, kastade sig i efter och slog i bakhuvudet. Duktigt pappa. Ner kom vi båda i alla fall och när pappan slog i vattnet hade Sigge precis kommit upp med huvudet ovanför ytan. På frågan "det var väl lite för läskigt, va?" löd det självklara svaret; "näää, jag vill åka igen pappa." Vi lyckades avstyra fler vådliga färder och plaskade istället runt i nån timme innan vi åkte hem. Nöjda och belåtna.



Va? Kan vi inte bada här heller?



Snaaaart ska jag få bada.



Bada? Stör mig inte. Jag äter bulle.



I plaskpoolen



Mamma har full koll.



Sigge med skyddsutrustning.

Förra helgen bjöd mormor och morfar på middag. På söndagen gjorde vi en utflykt till skogen där vi grillade korv och frös. Vi stadsbor var inte direkt rustade för det råruggiga väder som erbjöds. Vi lär oss av detta och går vidare. Barnen var i alla fall påklädda.



Jag vet. Det ser ut som en sketen backe men prickarna längst upp är bl a Sigge och Nellie. Det var på ren svenska en svinbrant och lång backe. (Pappa provade att träna backe och ångrade sig duktigt när blodsmaken och mjölksyran började kännas vid. Efter tio meter).




Björn och Sigge på väg ner.



Jag sa ju att det var brant.



Mamma och Ollén



Morfar och Sigge (som gör sin för dagen andra toppbestigning).



Sen grillade vi korv.



Isa tackar IKEA för sittunderlaget.



Lite mer korv.



Efter grillandet, ätandet.



Och efter ätandet, klättrar vi lite i träd.

Eftersom pappa är alldeles för sent ute med det mesta här i livet så lyckades han även sumpa chansen till att se matchen live på Stadion. Det fick bli hemma framför tv:n istället.



Pappa sjunger upp tillsammans med Olle





Men även om man inte fick se matchen på plats så bjöd kvällen på en överraskning. Måns och undertecknad lyckades komma in på spelarbanketten och fick fira SM-guldet tillsammans med laget. Helt sjukt och overkligt.



Gische, Fredrik och Måns



Fredrik och Danne Andersson

Pga av rätt usla ljusförhållanden och andra omständigheter blev det inte så mycket mer bilder. Dom resterande är av följande kvalitet. Vem är det förresten på bilden? Jag vet inte. Gissar på Agon.

Även om han inte har förfinat sitt pianospel än så har han poserna som tillhör en konsertpianist. Se hur han ställer upp och börjar med att lite nonchalant hålla i pianot innan konserten och hur han efteråt tackar med utsträckt ben efter väl utfört arbete.

Förra helgen hade vi stort barnkalas för Olle.



Olle och Molly



Smarrigt värre



Dom stora barnen vid sitt bord.



Ollen



Förväntansfull kö till fiskdammen



Godis. På en söndag?



Som förtärdes däruppe. Långt från föräldrar.

Den här läskiga killen släppte vi iväg på dagis förra veckan.

Säg hej till publiken



Olle testade att först äta på muschen...



...sen hamnade den i pannan.

Förra helgen firade vi mormor Lenas och morfar Klas 40-åriga bröllopsdag med en överraskningsfest. 


Lite bubbel och tilltugg


Ivriga hjälpredor


Sigge och mormor på väg till bowlinghallen.


En framtida bowlingfantast


Morfar och Olle


Björn, Isa, Emmeli och David


Sigge och Selma äter en delikat middag, korv och pommes.


Emmeli, Olle och Sara innan middagen


Glassigt


Ollebulle