Sigge och Olle

Idag är det Mors Dag. Mor fick frukost på sängen och sen åkte vi till Skånes Djurpark där vi träffade mormor Lena, morfar Klas, kusin Nellie, moster Malin, morbror Björn, Davids mamma Solveig, pappa Nicke, syster Sara, hennes man Mattias och deras dotter Tuva. Vi var alltså en mindre armé. Vi tittade på djur och grillade korv. Sigge sov hela tiden. Tur att barn har gratis inträde, annars hade Sigges entré varit som att kasta pärlor för svin... Så här såg det ut.

                             

Först detta. Ja, vi har inte uppdaterat på länge. Vi ber om ursäkt och ska bättra oss. Nu till nyheterna. Vi har åkt på vår första längre roadtrip med Tillaeus junior. Det gick på det stora hela bra även om mor och far for fel i början. Rejält fel. Efter kanske 45 minuters körning när vi passerade Tollarp (mest känt för en något korpulent och hädangången klaviaturspelare) utspelar sig följande:
-  "Sara...har inte vi åkt fel, det här känns inte som om vi är på väg till Helsingborg (vem vill för övrigt frivilligt åka förbi Helsingborg?), vi är ju på väg till Hässleholm....(fyll i med lämplig svordom)".
- "Äh, det var väl inga problem, då kör vi ju bara över Markaryd. Lite fel kan väl alla köra..."
(en mil senare)...
- "Saaaara, vi är ju för (svordom igen) inte på väg till Hässleholm...vi är ju på väg till Kristianstad."
Massa svordomar.
Nåväl, några timmar senare när vi var framme så konstaterade vi att våran detour inte blev längre än fyra mil. Hemvägen gick bättre. Även om Sigge tycker om att åka bil så tycker han om att åka bil vaken. Det tycker inte mamma och pappa om. Att han är vaken alltså. Vi fick nog gå igenom vår barnsångsrepertoar ett antal gånger på vägen.
Andra saker som hände under helgen.
- Vi åt en jättegod lunch på ett mindre chateau på gränsen till Närke.
- Mamma och pappa fick tre sovmorgnar (tack farmor och farfar).
- Pappa blev ilurad att en löprunda bara var "fem till sex kilometer".
- Den var nio.
Nu till bilderna.

           

Det har varit lite ont om nya bilder här på sistone men det kan, jag säger kan, ha att göra med att kameran blev kvarglömd i Åhus efter Saras och Sigges vilda partyhelg när Fredrik vred sig i plågor över att behöva rätta nationella prov. Men var glada att vi inte, som dom överentusiastiska föräldrar vi är, förevigade följande episod. Vi fick ju tidigt reda på att det kan ibland gå upp till en vecka mellan det att barn bajsar. Fiser gör dom dock. Ofta. Men jaja tänkte vi, sån är ju inte vårt barn. Jo tjena. Sigge kan lätt lasta i sig trehundratusenfyrahundrafyrtio (uppskattningsvis) deciliter mjölk innan han tycker att han behöver lätta på trycket. Och då jäklar säger jag bara, lättas det rejält. Nu ikväll så började det låta bekant i magen och vi tittade på varann, glada som små barn på julafton. "Han bajsar!". Vis av tidigare småincidenter på skötbordet så beslutade vi att det här är ett jobb för två. Sagt och gjort. Ladda upp med tvättlappar under rumpan och sen av med blöjan. Pappa håller ben och mamma, beväpnad med tvättlappar, går till attack. Torka - ducka - torka - ducka. Som värsta militärövningen. "Akta dej för f-n, du står i skottriktningen" "Rikta inte rumpan hitåt då!" Och liknande repliker. Sen sätter det igång. Och som det sätts igång. Hade det varit VM i längdbajsning hade han nog stått/legat på pallen. Herrejävlar säger jag bara. Och det slutade ju inte heller. Tre handdukar och ett par dussin tvättlappar senare så var det hela överstökat. Sara fick göra värsta Matrixrörelserna för att komma undan kaskaderna.
Det är kul med småbarn.
Hörs.