...en blogg om Sigges och Olles öden och äventyr...
Mys i sängen
Sigge är verkligen världens snällaste storebror. Han vill gärna bära Olle. Bära i det här fallet betyder hålla. Så han sitter gärna i soffan och håller Olle i tre sekunder tills han tappar intresset. Men i alla fall. Här några bilder på två bröder som myser i sängen.
Vi har ju inte velat pressa Sigge med potträning utan avvaktat tills han blivit intresserad. Och på sistone har det blivit om inte ett stort folknöje så i alla fall ett litet Siggenöje att på morgonen ta av blöjan och säga till när "snoppen är kissnödig" för att då snabbt som blixten sätta sig på pottan och vänta. Förut har han sagt "kissat" så fort rumpan nått pottan, men nu kan han sitta en stund och ofta lyckas kissa på pottan. Då får man ju passa på att ha på sig kalsonger.
Jaha, så var man där igen. Det känns ju som om det var nyss man lämnade rap-, kräk-, bajs- och allmänt gnyttstadiet och nu är man tillbaks på ruta ett, fast med nummer två. Nu har Olle hunnit fylla två veckor och vi har så smått börjat lära känna varann. Oftast är han en snäll kille som gillar sällskap. Han tycker inte riktigt om att vara själv utan ska gärna bäras runt på. I går var vi helt övertygade om att han hade kolik (tills mamma kom på att hon visst hade ätit en rejält kryddad thailunch - smart mamma) samtidigt som storebror hade psykbryt och rev halva huset och två apatiska föräldrar satt i soffan och längtade till en svunnen tid utan barn. Det var igår. Idag har vi haft två underbara killar och varit ute i naturen (läs park) och träffat Anna, Jocke, Jack och Lo. Mer om det i ett senare inlägg. Låt oss först bildodyssea oss igenom Sigges lillebrors två första veckor i världen utanför mamma. Det kan enklast sammanfattas med besök, besök och besök. Av mormisar, morfisar, kusinisar och mostrar och morbrisar och farmisar, farfisar och farbrodisar. Så här har det sett ut.
En söndag med tråkigt väder kräver lite idéer för nya aktiviteter inne. Sigge fick hjälp med att bygga koja där upp vilket han tyckte var jättemysigt. Han sa själv - mysigt och ville att vi skulle krypa in under bordet och delta. En helt omöjlig aktivitet för Sara flodhäst. Sigge hade lite svårt att acceptera att jag inte kunde vara med och hämtade därför sin myskudde för att locka med mig. Men jag var svårlockad.
Det är mycket prat om att bada just nu. Inte för att Sigge själv vill bada men han vill gärna bada sina figurer Pippi, Tommy, Annika och byggare Bob. Igår var alternativet att bada kompisarna i diskhon vilket fungerade utmärkt.
Efter en stund tyckte Sigge det var dax att ta av den genomblöta tröjan.
I helgen var farfar och farmor på besök till Sigges stora förtjusning. Det blir ju inte så ofta men när det blir så blir han desto gladare. Anders och Johanna kom också över på middag. Farbror Anders och Sigge lekte med Sigges flygplan och krockade varandras näsor. Det var roligt. Ända tills Sigge i sin iver krockade Anders näsa lite för hårt.
Vi har en film som heter "The Antbully" som är en tecknad film om myror. Den är inte alls bra om man är liten. Sigge tycker den är jätteläskig och nu är den undanstoppad på obestämd tid. Här en liten bild på en liten rädd kille. (Och när man är rädd så hjälper det tydligen att sätta på sig hörselskydden!?)
Sara fick en film på Sigge när han demonstrerade sitt nya tvångssyndrom, haltande gången. Det höll i sig i ungefär 48 timmar, sen dess har vi inte sett röken av det och det är inget vi saknar heller.
I går kväll satt Sara och jag nere i soffan och slöade framför tv:n när Sigge helt plötsligt börjar skrika däruppe. Sara gick upp och skulle få honom att somna om. Det tog ett tag och jag gick upp för att se vad som pågick. Det visade sig att han låg och höll för öronen med händerna, precis som man gör när det är något högt ljud. Han var såpass vaken att vi kunde fråga honom om han hade ont i öronen. Det hade han inte. Nähä. Då är det väl något annat. Med napp i mun började han mummelvråla om hjälmen. Hjälmen? Sa vi. Hmmm. Nåväl, vi beslutade oss för att bära ner honom så att han fick ligga lite i soffan och sova. Men icke. Händerna för öronen. Det var bara att ta fram hans cykelhjälm och sätta på honom den. Då blev han lugn. Där satt vi i soffan hela familjen halv tio. Och Sigge hade sin cykelhjälm på sig. Sen insåg han själv att det inte gick att ligga på kudden med hjälmen på huvudet så efter en stund fick vi ta av den utan att vrålandet återkom. Mycket märkligt.
Idag har han haltat som en enbent pirat hela dagen. Konsekvent. Han verkar inte ha ont eller något. Han bara går som med ett träben.
Att mysa med Sigge är ett nytt fenomen för oss. Stunderna kommer allt oftare vilket är hur mysigt som helst. Häromkvällen tog Fredrik fram sackosäcken och då ville Sigge mysa med sin pappa. Han la sig bredvid och skulle ha en likadan kudde som Fredrik och täcke. Och fick jag vara med nej då men hämta saker till lillbossen fick jag.
Visst visst, en elmotorcykel i all ära. Men inget går väl upp mot den äkta varan. Morfar har den äkta varan. Och till Sigges stora lycka fick han en dag för några helger sen provsitta morfars motorcykel som han dessutom startade. Den förde ett himla liv men vår hog rider till son blev inte alls rädd utan tyckte att det var jättetufft att sitta grensle över den med morfars hjälm på skallen.
Sen var ju pappa tvungen att prova. Otur som man har så är tillhör ju inte den generationen som fick sitt mc-kort i flingpaketet. Eller vad man nu åt till frukost på stenåldern...
Lägg märke till: 1. Pappans trånande blick efter det fria livet med vinden som blåser i håret. Eller nåt. 2. Sonens Jerry Williams imitation.
Sigge och jag fördriver ofta vår gemensamma tid genom att besöka olika lekplatser i stan. Nuförtiden går lekplatsleken mest ut på att Sigge jagar hajar och krokodiler och jag är en av dem. Valrossmamman är ju inte så rolig och smidig längre då jag helst vill sitta på ett ställe och pusta. Sigge jagar på mig så gott han kan.
Vår son är lite brådmogen. När mamma och pappa dricker kaffe så ska ju han såklart också ha. Grejen är att han faktiskt brukar gå och dricka upp våra kalla kaffeslattar i kopparna om dom glömts framme. Idag fick han eget kaffe och kröp upp i soffan hos mamma för att dricka det. Hans kaffe bestod av två droppar svart kaffe och en deciliter mjölk.
Sigge har varit lite krasslig den här veckan. Snorig och hostar. Istället för dagis har han då varit hemma med mamma och tagit det lugnt, så lugnt det nu går när man ändå vill hålla på och busa. Så idag beslutade mamma att det var stilla inomhuslek som gällde. Därför blev det kakbak och bullbak. När pappa kom hem så berättade han att bröddegen var äcklig. Inte lika god som kakdegen tydligen. Men brödet, det var fantastiskt gott. Kladdkakemuffinsen med för den delen.
På fredagar är det min och Sigges umgängestid. Försöker så gott det går att förflytta min stora hydda för att Sigge ska få lite skoj innan saker och ting händer. Idag åkte vi till Skanör Falsterbo för att kasta macka. Sigge har pippi på att kasta sten och vad kan då vara bättre än att åka till en enslig strand och låta honom förverkliga sitt intresse.
Sigge kastar macka och jag får sitta, min stora hobbý just nu.
ska jag ha en så här fantastisk mustasch, pälsmössa och flytta till Moskva. Pappa tycker jag är lik en stor ledare men mamma säger att det liknar en tjusig tangorabatt.
Sommarens semester blev inte så lång. Det är ju så mycket man ska hinna med när man har köpt hus. Men i dagarna tre gjorde kusinerna Stockholms gator osäkra. Och sina föräldrar slutkörda. Vi körde upp via Motala och mötte upp mormor och morfar och Nellie, Selma, Malin och David i Nueva el Stockholmo. Väder hade vi. Varmt, varmt och varmt. Vi promenerade gata upp och gata ner och gata upp igen. Gjorde Djurgården med Junibacken och Skansen. Åt en god middag på Öfvre Östermalm och strosade allmänt runt i Kungsan och Gamla stan. Kusinerna njöt i fulla drag.
