Sigge och Olle

Jaha, så var man där igen. Det känns ju som om det var nyss man lämnade rap-, kräk-, bajs- och allmänt gnyttstadiet och nu är man tillbaks på ruta ett, fast med nummer två. Nu har Olle hunnit fylla två veckor och vi har så smått börjat lära känna varann. Oftast är han en snäll kille som gillar sällskap. Han tycker inte riktigt om att vara själv utan ska gärna bäras runt på. I går var vi helt övertygade om att han hade kolik (tills mamma kom på att hon visst hade ätit en rejält kryddad thailunch - smart mamma) samtidigt som storebror hade psykbryt och rev halva huset och två apatiska föräldrar satt i soffan och längtade till en svunnen tid utan barn. Det var igår. Idag har vi haft två underbara killar och varit ute i naturen (läs park) och träffat Anna, Jocke, Jack och Lo. Mer om det i ett senare inlägg. Låt oss först bildodyssea oss igenom Sigges lillebrors två första veckor i världen utanför mamma. Det kan enklast sammanfattas med besök, besök och besök. Av mormisar, morfisar, kusinisar och mostrar och morbrisar och farmisar, farfisar och farbrodisar. Så här har det sett ut.