Sigge och Olle

Sigge fick en gungställning av farmor och farfar. Men den skulle ju monteras också. Det var inte så lätt när junior spred delar över hela trädgården. Det saknas fortfarande en mutter för att den sista gungan ska kunna skruvas fast. Han passade också på att använda sina egna trädgårdsredskap.

     

  

Hjälm är roligt. Ibland. "Pange" (hammare) är alltid roligt. Här är dessa två i en skön kombination.

Tänk vad två år går fort. Och tänk vad vissa minnen alltid sitter stenhårt inristade. Som till exempel hur vädret var den där dagen då man blev förälder. Ni vet vad jag menar. Den 24 mars väckte oss med sol och lagom kallt vårväder. Precis som den dagen då Sigge föddes. Det var nästan som om han kände på sig att något speciellt skulle hända för han sov ganska oroligt den natten men tur var väl det eftersom han inte ville vakna på morgonen och två föräldrar lyckades smyga sig ner och förbereda lite frukost till honom. Och sjunga ett lagomt morgonrossligt och disharmoniskt "Ja må han leva". Jag har aldrig sett honom vakna så fort. På två tusendelar av en sekund gick det från djupaste sömn till ett "paaaaakeeeeeet" av sällan hört decibelantal. Det var kläder och Skopisar och fiskpussel och Pippi, Annika och Tommy och gud vet vad. Och mitt i allt en glad kille som rev och slet så svetten lackade.

        

Sen kom mormor, morfar, Malin, Nellie, Selma, David och Anders och Johanna förbi en sväng på eftermiddagen. Då blev det tårta i stora mängder. Och ännu mer "paaaaaakeeeeet".

           

        

Och när alla gästerna begett sig hemåt såg huvudpersonen ut så här i ansiktet. Både pussmärken och kakrester. Födelsedag jo jag tackar.

Jag vetefasen vad som hänt. Helt plötsligt har vi bara tappat sugen att blogga. Vi har inget direkt att skylla på heller. Det har varit ett ställningskrig här hemma mellan Sara och mig om vem som ska ta tag i det igen. Men nu hoppas vi att det är slut på månadslånga uppehåll. Så, vad har hänt sen senast då när vi lämnade er i februari? I korthet följande, det har varit kalas och kalas och kalas. Sigge har fyllt två. Men innan vi börjar där så kommer här några bilder på en kille som uppskattade Fettisdagden.

     

När det är vinter så gäller det att passa på. För här är det vinter väldigt fort och lite. Har man dessutom lov och solen skiner så finns det inga hållbara argument till att hålla sig inomhus. I morse tog Sigge och pappa nya bilen (jajjemen) till Maxi och inhandlade "svarta faran" (=svart pulka). Sen ringde vi Marcus och Astrid och så möttes vi i Pildammsparken för några vådliga turer nerför amfiteaterns kullar. Sigge tyckte det kittlade dödskul i kistan och pappa åkte med några gånger. Det var den roliga biten. Sen skulle han bara kravla i lervälling och vägra ha vantar på sig. Det tyckte pappa var mindre kul. Efter nån timme så fick han nog och bar barn och pulka till bilen. Tog av barn den genomskitiga overallen, slängde barnet i bagaget och pulk....nej vänta nu. Pulkan i bagaget och barnet i bilbarnstolen och åkte hem och tvättade. Vi ska ju till farfar och farmor i morgon. Sen åt vi lunch. Efter det skulle Sigge sova. Inte. Nu har pappan tröttnat duktigt och låter honom vara vaken tills i kväll. Vi ska ju ändå upp i ottan så det gör inget om han vaknar fem. Tack och hej, leverpastej.

  

Motorcykeln som Sigge fick i (h)julklapp är inte lika farlig längre. Ställer man undan bordet på övervåningen kan man ju köra runt runt. Om man fattar det där med att svänga. Vilket Sigge inte gör än. Men en sak har han lärt sig. Vikten av att ha en snygg böna på bönpallen.

Nu har vi fått snö i Skåne. Lagom till lovet och allt. I helgen har Sigge haft besök av hela tjocka släkten, både mormor och morfar och kusinerna var här med sina föräldrar. Det var fullt ös medvetslös. Medans pappa och morfar fixade lite inomhus så var Sigge ute med mormor, mamma och Simzon.

           

     

Sen kom kusinerna. Det finns inte en kamera i världen som har tillräckligt snabb slutartid för att hinna fokusera när dom är i gång som värst.

Ibland kan barn snöa in på vissa saker. Häromveckan fick Sigge tuppjuck på ett barnprogram som heter Meckar-Micke. Det var Meckar hit och Micke dit i timmar men ingen Micke på tv inte. Inte heller gick det att hitta på Youtube. Så sagt och gjort. Sara och Sigge promenerade bort till Maxi och köpte en DVD som gått varm här sen dess. Det är enerverande och irriterande att som förälder komma på sig själv sitta och gnola "Meckar-Micke här är han, Meckar-Micke, Bullen och Dan..." Fruktansvärt. Men Sigge älskar programmet. Det gick så långt att för att han skulle äta så var vi tvungna att sätta laptopen framför honom på matbordet. Vi vet, urusel uppfostran. Förlåt.

  

Sigge fick ju en sittpuff i julklapp. Eller sackosäck om man så vill. I början var den himla läskig men med tiden har den vunnit hans förtroende. Den är jätteskojig att sikta på och sen med löpsteg som en älg, en väldigt liten sådan, ta sats mot och kasta sig i den. På sistone så har han t o m nått så långt i sitt pufftämjande att han sitter kortare stunder i den och kollar på Bolibompa.

Ända sen han var riktigt liten har han ju älskat att bada. När han var ännu lite mindre liten avskydde han det, tills hans okunniga föräldrar kom på att badvattnet var för kallt. Numera så behöver man bara säga, "Sigge, ska vi ba..." innan han vrålar "baaaada" och springer ut till badrummet och vill hoppa i med alla kläder på. Han gillar att ligga på mage och, ja, vi kan kalla det simma, och att koka kaffe. Alla vi sjuttitalister vet ju vad det innebär. När de här bilderna togs hade han även passat på att springa in i något på dagis och skaffat sig en fläskläpp.

        

Vattnet i badkaret kan man göra andra saker än att bada i med. Man kan...

...dricka det. Eller...




...skvätta ner sina föräldrar.

Vi har varit väldans dåliga på att uppdatera på sistone. Vi ska göra vad vi orkar för att bryta trenden. Så vad har hänt sen sist? En hel del kan vi säga.
För två veckor sedan satt jag hos frisören (som inte hette Sören) och hade precis klippt mig när Sara ringde. Hon hade hämtat Sigge på dagis och där fått reda på att han hade löss. Kul. Vi kan säga att vi inte hade några problem me syssselsättningen den helgen. Det var sanering av hela familjen och tvättning av allehanda klädesplagg, sängkläder och annat. Sen har vi kört luskamning i en hel vecka varje kväll och avslutat med en andra behandling av Sigge. Peppar peppar så är dom borta nu i alla fall.
Nästa intressanta sak som inträffat är att vår pärla har dött. Vår fina gamla Jaguar is no more. It's pining for the fjords, it has ceased to exist. Nu får vi leva på minnen. Snyft. Vad gäller mer Siggerelaterade saker så är han rena papegojan, han upprepar allt man säger och nu kan man också börja få riktiga svar av honom som inte är helt "Goddag Yxskaft". Det är både "ja" och "nej" och annat som kommer ur hans mun.

Senaste veckan har Sigge varit lite sjuk. Det har varit tänder på gång och då är det samma visa varje gång. Det är snor som rinner och han hostar så att han ibland väcker oss mitt i natten med en kaskadkräkning. Mysigt värre när man går från REM-sömn till hyperaktivitet på noll komma tre sekunder. Bara att tända lampan och byta alla sängkläder, tvätta Sigge och försöka få honom att somna om. Men i alla fall. Ikväll har han varit helt omöjlig att lägga och inte förrän kvart i tio somnade han i sin säng. En stund tidigare hade han lyckats med konststycket att ta sig upp ur sin säng själv och stod jättestolt på golvet. Sen tillbringade han nästkommande halvtimme med att vilja visa precis hur han hade gjort. Det tyckte mamma och pappa var sådär kul. "Du ska sova nu, sova, ligg ner, snälla söta rara Sigge". Men ni vet hur det är. Barn somnar inte när man vill utan när dom är trötta. Nu stänger vi i alla fall trappgrinden när vi går ner.

Ett ord, och en sak, som Sigge gillar är kaka. Jag tror att det fick sitt genombrott i Thailand när vi för enkelhetens skulle kallade allt gott och onyttigt för just "kaka". Det snappade han upp snabbt och jag vet inte hur barn bär sig åt men dom bär på nån slags intuition för vilka förpackningar som innehåller allehanda godsaker. Som kakor. Numer får man smyga in kakförpackningar i skafferiet/packa in dom när Sigge har somnat. Annars är det "kaaaaaakaaaaa" som ljuder över hela Gullvik. Härom veckan hade vårt egna lilla kakmonster en liten fest i soffan.

Vi ligger lite back här. Nästan två veckor. Men vi, som alla andra, har ju firat nyår. Detta året blev en repris på nyår för två år sen vad gäller sällskapet. Det var Marcus, Lina och Astrid, Jenny, Mattias och Mollan och Eva, Patrik och Frank. Och så vi då. det var väldans trevligt och alla barnen hade lajbans så länge dom orkade. Frank vann med flera timmar och var fortfarande vaken när föräldrarna bröt upp. Molly sussade sött i källaren till sprakande öppen spis, Sigge snarkade på sitt rum och Astrid sov en stund i vårt sovrum innan hon minsann kom in i andra andningen och ville fira lite till. Vi åt massa god mat, drack champagne och tittade på raketer. Precis som en nyår ska vara.

        

        

  

Vi hade en liten glöggfika kring lucia. Det var kul att se hur stor Ludvig blivit sen vi såg honom sist. Man minns liksom själv hur snabbt det går.

        

Vi har firat Sigges första Lucia på dagis. Nåt ljushuvud (hö hö) hade kommit på idén att hålla tåget utomhus och såklart så hade det under natten fallit snö som på morgonkvistan börjat tina till någonslags sörja. Det var lagom kallt och snöblandat regn som föll över den tappra föräldraskaran. Men luciatåget värmde alla frusna själar. Sigge var pepparkaksgubbe. En väldigt Michelinlik pepparkaksgubbe men i alla fall.

     



Sen bytte han om och blev tomtegubbe när vi kom in.