En filt är en häst är en filt är en häst?

Ja, jag vet inte. Men den här filmen är så rolig att vi inte kan undanhålla er den. Sigge fick för sig att hans filt kunde vara en häst. Allt är ju möjligt i ett barns fantasi. Men det som gör den här filmen extrakul är mammas kommentarer. Speciellt när Sigge försvinner ur bild. Det är svårt att säga vem som hade roligast. Sigge som var framför kameran eller mamma som filmade. Hennes kommentar? "Jag låter verkligen som en mupp".


Konsten att hoppa

Sigge har lärt sig ett nytt trick. Att hoppa. Det är lite värre med landningarna men skam den som ger sig.

Vintergarderoben luftas

En dag förra helgen var det lite kallt. Vi passade på att testa Sigges vinteroverall. Han verkade tycka mycket om den och vi hade ganska roligt åt vår lilla marinblå nalle som lufsade runt i trädgården mumsande på vad han än kom över. Som t ex smultron och björnbär som konstigt nog fortfarande finns fast säsongen borde vara slut.

        

I mammas fotspår


Klippa gräs

Snälla Söderläge kom och fixa till vår trädgård! Den ser ut som en djungel. Vi har i alla fall kommit så långt att vi klippt gräsmattan. Trädgårdsarbetet får vänta till våren. Sigge var med ute och körde runt med sin gräsklippare eller kastade och bankade med den. Banka är något Sigge lärt sig på dagis så nu bankas det hela tiden.

Pappa och son klipper gräset

bank

Här skickar Sigge över gräsklipparen till grannen.

Paus i trädgårdssysslorna
  


Fikagäster

Sigge har haft småfolket på fika. Astrid och Molly med föräldrar var och hälsade på hos oss. Det var ett trevligt men intensivt besök. Sigge var taggad till tänderna och satt inte i 5 sekunder. Polarna var inte så långt efter de heller. De sprang runt som galningar och skrek höga ciss. Efter att familjerna lämnat oss sjönk vi alla ner i soffan av matthet, fniss. 

Kakdax   Busungarna   Astrid och gitarren   Molly och brandbilen 


Avaddå?

Are you talking to me?


Visst är det kul att flytta?

Några bilder från lägenheten och kartongparadiset vi levde i. Själva flytten gick relativt smidigt även om man har dubbelt så mycket saker som man tror man har. Sen fick vi ju inte upp sängen på övervåningen. Typiskt. Så det blev en tur till Ikea och införskaffa två enkelsängar istället. Så nu kan vi äntligen sova i vårt sovrum.

     

Här är en bild på sista turen från Värnhemsgatan


Ett vardagsrum i vardande

Hej på er. Nu är vi tillbaka. I dag först hittade vi sladden till kameran. Nu har vi tankat in en massa bilder från de senaste veckorna och vi kan väl börja med en exposé över hur vardagsrummet förändrats till dags dato. Än är det inte riktigt klart men näst intill.

Först började vi med att riva. Tanken var att vi skulle öppna upp valvet. Det tog en helg att sätta upp en balk över den nya öppningen och sedan mura upp igen. Slitigt, dammigt och rörigt.
Morfar Klas ska mura   Sigge mitt i dammet och röran   Sara, Sigge och morfar  

Nästa helg var det dags att börja måla... Lena och Sara städade övervåningen så vi skulle kunna flytta in våra saker där när det var dags för själva flytten.


En nöjd målare   En till nöjd målare   Lena i städartagen  

Första helgen efter flytt så skulle valvet till slut fixas till. Och snyggt blev det.

   Sigge kollade så att golvet låg rakt   ...och hjälpte morfar att spika   Allt foder på plats och målat

My name is Strömberg, Elon Strömberg

Nu har vi flyttat. Fast vi är inte direkt uppackade kan vi nog lugnt säga. Det är fortfarande kartonger i högar lite här och var. Och nånstans ligger USB-sladden till kameran. Och utan bilder, ingen kul blogg. Lite saftigt skvaller kan vi ju bjuda på i alla fall. I går kväll gick Sigge runt och hjälpte till/var i vägen (beroende på hur bra det går i arbetet för far och morfar så kan man se det på de två ovan nämnda sätten) och rätt var det var så hade han satt en skruv i vägguttaget. Inte bra. Inte bra alls. Han skrek till och Sara reagerade med blixtens hastighet och tog upp honom i famnen. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och dom sa att vi var tvungna att ringa 112. En stund senare hade vi lite celebert besök på kvällskvisten av ett läkarteam i akutbil. Man måste ju göra intryck på grannarna. Sigge hade i alla fall klarat äventyret helskinnad och kallas numer Elon Strömberg. Ja, vi har köpt petskydd och datorn är inkopplad till det enda kvarvarande väggutaget som Sara och jag vaktar i skift. USB-sladden ska vi leta efter i morgon. Vi tror att vi lokaliserat kartongen den kan befinna sig i.

Farmor fyller 60

I helgen har vi varit på utflykt till Blekinge. Varför? Ja varför inte. Vi och Anders och Johanna åkte till Ronneby i fredags och mötte upp farmor och farfar. Det första vi gjorde var att reka lekplatser. Vi hittade en inte långt från hotellet och dit styrdes kosan ganska snart.

Sigge åker karusell med mamma   Och han hittade ett tåg att klättra in i   En rhododendronbuske måste undersökas   Säg hej till publiken

Lördagen inleddes med en tripp till Karlskrona där vi gick på marinmuseum. Men först hittade Sigge såklart en lekplats. Igen.

Vattnet lockar   Gunghästrally   Sigge och farfar   Far och son på stranden

Väl inne på muséet kom vi på att farmor och Sigge har vissa likheter. Det går i släkten liksom. Som till exempel förkärleken att glida fram i tillvaron. Nu kanske vi ska nämna att farmor nyligen blivit släkt med Stålmannen, d v s bytt ut en försliten höftled till en i stål. Eller vad dom nu använder. Således åkte både hon och Sigge räkmacka genom muséet.

Glidarna   Sigge tittar på båtar   Das Boot och Sara och Sigge

Tillbaka på hotellet i Ronneby drack vi lite champagne innan vi åkte till Ronneby Brunn för att äta middag. Fredagens middag blev lite hastig p g a en ung mans ovilja att vara vaken. Men den här gången så gick Sigge och pappa ut en sväng i Brunnsparken och då somnade han. Sen sov han igenom resten av middagen. Att pappa fick äta sin oxfilé micrad var ändå helt okej.

Johanna och farmor   Farfar häller upp bubbel   Skål farmor   På Brunnshotellets restaurang  

Mamma och Sigge busar   Farfar och farmor   Han kom, han hördes, han däckade

På söndag morgon när vi vaknade hade någon vänt upp och ner på vårt rum. Jag vet inte hur vi bär oss åt, kanske beror det på de ständiga kubikmetrarna grejor man alltid har med sig nu för tiden, men ge oss en kvart och vi är överallt.

Sigge städar upp

Sedan åkte vi till en liten by utanför Ronneby där det var skördefest. Där var en kvinna iklädd 1700-talsutstyrsel som red på häst. En Bellman och en Ulla Winblad som sjöng (norsken och dansken syntes dock inte till) och äpplen, korvar och annat till tusen. Där skiljdes våra vägar och vi vände söderut till Malmö och farmor och farfar norrut. Det var en intensiv men mycket trevlig helg.

Pappa, Sigge, Anders och Johanna   Sigge, mamma och pappa kollar häst   Ständigt på jakt...   ...efter den lille rymmaren  

Sigge diggade till Bellman & co
   Ulla och Bellman

Huset 2

Det har blivit lite mindre bloggande för vår del nu när huset håller på att fixas. Övervåningen är så gott som klar så nu har vi bara två plan kvar, fniss. Ja det tar lite tid men resultatet av allt jobb är fantastiskt. Fredrik har suttit i trappan och skrapat och putsat i sådär 25-30 timmar. Nu ska den bara målas oxå - 4ggr. När den blir klar kommer ni bara att få titta och njuta, att beträda kommer att kosta! Och Sigge då, ja det är jag som får underhålla honom. Det låter ungefär såhär- rör inte det, stoppa inte det i munnen, gå inte där. Det är inte lätt att vara liten och nyfiken så vi försöker att hålla honom borta från värsta röran. Morfar och mormor har hjälpt oss i massor.

Morfar slipar golv   Fredrik jobbar på   Sigge i röran   

Martin och Maria på besök   Morfar tapetserar   Trappan


Dagiskillen

Nu har Sigge börjat på dagis och han älskar det. Vi tänkte att det skulle bli lite gråt och mammigt och pappigt, men icke. Inte en tår han fällt för sin mamma och pappa. Vi har fått hämta honom för att få en hejdåpuss på morgonen och fångat in honom för att gå hem på eftermiddagen. Dagis är livet. Det är fantastiskt skönt för oss men det är ju alltid lite mysigt om man får den där kramen när man kommer el går. 

Sigge fick en fin dagisväska från mormor. 


Tapeter och äpplen

I helgen har vi varit i vårt hus och jobbat. Det kändes som två steg fram och ett steg bakåt. Lördagen började med att Sigges rum skulle målas klart en sista gång. Trodde vi. Fem timmar senare låg alla tapeter i strimlor på golvet. Det började med en liten reva mitt i en våd som jag drog tag i och sen bar det i väg. Nåväl, efter att ha spacklat om allting och slipat ner det igen och sedan målat en gång så var man ju på banan igen. Tills Sara påpekade att det var en bård på ena väggen som ju syntes igenom målarfärgen. Bara att skrika inombords och ta fram spackelspaden. Igen. Sedan har en vägg i allrummet målats sex gånger. Kul.
   I alla fall så är det märkligt hur könsrollerna tar ett gigantiskt steg tillbaka i tiden. Sara passar Sigge och jag renoverar och svär. Tur att Sigge mestadels är på nedervåningen så att han inte hör. För nu härmar han allt han hör.
   I söndags eftermiddags satte vi oss en stund på gräsmattan och pustade ut innan vi styrde kosan hem till lägenheten. Jag tog ett äpple från ett av våra äppelträd och Sigge gjorde detsamma. Sen utbrast han glatt "äppe". Sedär. Ytterligare ett ord. Förresten, den som vill ha äpplen, hör av er. Vi har inte tid att ta hand om dom.



Smaskens

Undrar vad grannarna gör?

Då och nu

Vi var en sväng på festivalen och det fick en att minnas förra året. Det var på den tiden Sigge gillade att ha på sina hörlurar. Funkade inte riktigt i år. Så någon musik blev det inte för vår del i år.

 DÅ   Aug 2007 

NU   Aug 2008


Malmöfestivalen

Häromdagen följde jag och Sigge med Jenny, Mattias och Mollan på festivalen. Fredrik var i huset och jobbade - trevlig fördelning tyckte mamma. Att gå på festival med barnvagn är inte det roligaste och två är inte bättre. Men vi knökade oss fram. Vi var mest intresserade av maten så det blev dagens mål. Sigge tyckte det var så där att sitta fastspänd i vagnen när alla andra skuttade omkring. Höjdpunkten för dagen var Chokladfabrikens chokladpudding med grädde. Både Jenny och Sigge var lyriska. Det tog oss flera timmar att få lugn på Sigge efter den chokladkicken.

Jenny och Sigge mumsade mest

Molly tyckte oxå att det var smaskigt

Meeeeeeeeeeeeeer


Renovering

Vi måste börja med att tacka morfar, mormor, farmor och farfar för all hjälp i helgen. Nu har vi äntligen fått nycklarna och börjat renovera huset. Det har rivits upp golv, spacklats (till vanvett) och målats för kung och fosterland men än är det långt kvar. Vi hann oxå med att ha en liten improviserad kräftskiva i lördags. Sigge har mest varit i vägen hela tiden, nej mormor och farmor har gjort ett fantastiskt jobb med att underhålla vår son. han har undersökt varenda skrymsle och vrå av både hus och trädgård samt fått hundra psykbryt för att han inte fått komma upp på övervåningen där allt arbete skett.

Allrum, typ      Fredrik får tuppjuck  

Ett trappsteg tog en timme. Sjutton kvar   Djur i bur?   Arbetarna  

Anders och Johanna kom förbi för att äta kräftor.   Kräftfest   Sigge på kräftspaning  

Sovdax  


Mysfas

Till mammas och pappas förtjusning har Sigge kommit in i en ny fas, bokmalfasen. Sigge älskar sina böcker och kan sitta och tittar i dem hur länge som helst, ja faktiskt. Han sitter gärna hos oss för att visa, peka och babbla om bilderna  vilket låter ungefär såhär dä dä dä dä dä dä dä dä dä dä dä dä dä. Han slutar inte fråga förrän vi berättat om det han pekar på.    



Sigge och hans böcker


Morfar och prinsessan

När morfar var och hälsade på passade Sigge på att visa upp sin alter ego prinsessan Sigrid. 

Morfar och prinsessan

Min bästa pose


Nu ska här packas

Nu börjas det på riktigt. Morfar Klas levererade 14 banankartonger idag så nu kan vi börja packa. Fredrik passade på att bygga variant banankartongskoja till Sigge. Mycket uppskattat.





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0