Sigge och Olle

I morse blev man väckt av familjen som kom med paket och som öppnades av äldsta sonen som inte kunde vänta på att far fick gnugga sömnen ur ögonen. Sedan beslutade vi oss för att hitta på något. Det landade i att åka och bada. Eftersom Malmö inte varit den bästa kommunen i Sverige på att underhålla sina anläggningar bar det iväg till dit där friheten är lite större och deras anläggning Vanningen. Tydligen är friheten väldigt mycket större där eftersom någon beslutat sig för att gå på toaletten i bassängen och följdaktligen hade de fått stänga ner större delen av faciliteterna. Sigge bröt ihop. Där stod han påklädd med sina badkläder i sin egen ryggsäck och tårarna föll. Stackars liten. In med familjen igen. Tillbaka till Sveriges fotbollshuvudstad och in på Aq-va-kul. Väl där så upptäckte vi att de hade stängt mellan 13 och 14 för rening av bassängerna (huruvida exkrementer var inblandat även här låter vi vara osagt). Så vi fikade lite innan vi bytte om och badade loss. Sigge var sjövild och ville direkt åka vattenrutschkana, vilket slutade i en lättare hjärnskakning för pappa som skulle åka bakom och fick panik när Sigge försvann i väg ner i rutschkanan, kastade sig i efter och slog i bakhuvudet. Duktigt pappa. Ner kom vi båda i alla fall och när pappan slog i vattnet hade Sigge precis kommit upp med huvudet ovanför ytan. På frågan "det var väl lite för läskigt, va?" löd det självklara svaret; "näää, jag vill åka igen pappa." Vi lyckades avstyra fler vådliga färder och plaskade istället runt i nån timme innan vi åkte hem. Nöjda och belåtna.



Va? Kan vi inte bada här heller?



Snaaaart ska jag få bada.



Bada? Stör mig inte. Jag äter bulle.



I plaskpoolen



Mamma har full koll.



Sigge med skyddsutrustning.