Sigge och Olle

Finns det nåt härligare än att vakna till Tom Waits "Ol' '55" (ja, jag har en töntig larmsignal) klockan 05.45 en fredag morgon? Jag kan i alla fall tänka mig några saker. Men struntsamma. Det är ju bara Luciafirande en gång om året. Förra årets snöslask slapp vi i alla fall. Men det var en lagom pigg familj som stuvade in sig i bilen och åkte till Sigges dagis för årets uppträdande. Sigge var så lagom solstrålig och började illvråla när han insåg att han skulle kläs ut till Pepparkaksgubbe. Men till slut fick vi på honom stassen, utanpå overallen. Det gjorde att han såg ut som Michelingubben himself. Det var i alla fall väldigt gulligt och firandet avlöpte utan större incidenter. Det var några som föll från Luciatåget när de såg sina föräldrar. Inte Sigge. Han utropade förvisso "mamma, pappa!" när han såg oss stå i publiken men stannade kvar i ledet. Sjöng gjorde han också. I alla fall så tror vi det för nappen rörde sig upp och ner.