Sigge och Olle

Allting har en ände, utom korven som har två, heter det ju. Gissa om vi blev glada när hans magsjuka gav med sig. Det var en vecka fylld med majsvälling och fyramånaderspuréer. Och kräks. Massor av kräks. Det lustiga var ju att han kräktes bara efter att han hade ätit. Så det var några spända minuter den veckan efter varje måltid när man tänkte att "ja...nu kräks han int.......igen".  En annan lustig sak är att man kan räkna med att varje gång vi åker till farmor och farfar så är/blir Sigge sjuk. Han brås nog på sin farfar som inte tål Norrland. Men väl tillbaka i Motala på väg hemåt så var det den gamla vanliga Sigge igen. Fullt ös medvetslös. Sigge står oftast för öset och hans föräldrar för medvetslöshet.