Sigge och Olle

Allting har en ände, utom korven som har två, heter det ju. Gissa om vi blev glada när hans magsjuka gav med sig. Det var en vecka fylld med majsvälling och fyramånaderspuréer. Och kräks. Massor av kräks. Det lustiga var ju att han kräktes bara efter att han hade ätit. Så det var några spända minuter den veckan efter varje måltid när man tänkte att "ja...nu kräks han int.......igen".  En annan lustig sak är att man kan räkna med att varje gång vi åker till farmor och farfar så är/blir Sigge sjuk. Han brås nog på sin farfar som inte tål Norrland. Men väl tillbaka i Motala på väg hemåt så var det den gamla vanliga Sigge igen. Fullt ös medvetslös. Sigge står oftast för öset och hans föräldrar för medvetslöshet.

Lite bilder från dagarna i Edsbro.

Vi veeeeeeet. Vi är inte steget före med det senaste. Vi är inte ens steget efter. Vi är dom som ligger sist. Med andra ord så har vi slarvat med uppdaterandet på sistone. Men nu är vi tillbaka på banan och sargen är släppt. Nog med sportreferenser. När vi lämnade er senast med cliffhangern om Sigges magsjuka har följande hänt. Med en något matt och trött Sigge packade vi in oss i bilen och åkte norrut till farmor och farfar. Sigge sov mest, vilket iof sig var skönt. Framme hos farföräldrarna fick han en fin fotbollsstass. Till vilken nytta då? Sverige fick ju ändå stryk. Vår nummer tio var nog ungefär lika blek och ur slag som den på plan.

Ibland krävs det inte så mycket för att underhålla sig själv. En stor plastbag sedan är det klart.......