Fästingen

Som alla småbarnföräldrar vet ska allt stoppas i munnen. Hos mormor och morfar finns det massor av den varan. Det tar en halvtimme att barnsäkra före man vågar släppa in Sigge i huset. Sist kom Sigge (stolt som en tupp) fram till mormor och gav henne två vinglas. Då var det dax att tejpa dörrarna till finporslinet. När vi var i Tyringe senast kom Sigge fram till mig med munnen fullt av något och som vanligt fick jag peta ut det. Den här gången var det äckligare än vanligt. Det var en stor tjock fästing. Jag var tvungen att spara den för att kolla med pappa om det verkligen var en fästing. Å visst var det det. Förmodligen var det hunden Simson som tappat den inomhus.

Fästingfeast, mmmm     +      =  SANT


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0