Sigge och Olle

Ständigt dessa nya hyss. Nu har han plötsligt kommit på att han kan ta sig upp på soffbordet själv. Det tog en stund av skrikande och frustration och det var en svettig liten kille som till slut mycket nöjd satte sig upp på bordet. Man kanske skulle skära ut en skumgummibit och rulla in honom i så är han i alla fall vadderad. Vår lilla vårrulle.

Vårvädret håller i sig och vi gick ut på stan hela familjen. Strosade runt i affärer lite och fikade. Sigge gillade att stå i fönstret och titta på alla flanörer på gågatan.

  

Ursäkta parafrasen på bandet från den gröna öns dunderhit från '83 eller nåt sånt. Men vilken underbart skön morgon. Sara skulle inte börja jobba förrän efter åtta så hon tog Sigge när han vaknade strax efter sex och jag fick ligga och dra mig till nästan sju. Fredagar förresten, är ju den dagen i veckan då Sigge och jag åker eller promenerar till Öppna förskolan som han älskar. Att få busa runt med andra barn och lyssna på sånger och ha det mysigt. Det var ju planen idag med. Men ibland händer det saker som rubbar hela ens tillvaro. Jag fann mig nödgad att utnyttja hemlighuset och Sigge satt och lekte.
   Rätt vad det var så hör jag hur han skriker till. Nåja, han har väl snubblat tänkte jag. Det var inga högre toner men jag fick ju skynda på. När jag kommer ut i hallen sitter han och småsnyftar lite på golvet och katten ligger bredvid och ser sur ut. När jag tittar ner på golvet så ser jag blodfläckar (pölar låter lite väl överdrivet, men fläckpölar?). Sigge har väl en gång för mycket testat kattens tålamod och han har svarat med det att riva Sigge i fingret. Jaha, leta plåster och försöka plåstra om en vilt skrikande unge är inte så lätt. Först måste man ju torka rent det också. Det såg inte så farligt ut men plåstret satt ju på i trettio sekunder innan han rev av det. Nåja, ett plåster till hade vi ju hemma. Sen var det dags att sätta på honom andra kläder, de han hade på sig hade ju blodfläckar på sig. Byta om själv (vit t-shirt och blod, ingen bra kombo). När jag väl satt och kämpade med hans byxor så ser jag hur det rinner igen från fingret.   
   Hmmm, nu börjar man ju bli nervös. Ändring av planerna. På med alla kläder och ner till vårdcentralen där en sköterska konstaterade att jo det var ju en ordentlig reva men inte så djup. Bara att plåstra vidare.
   Allt detta innan klockan tio. Sen ringde farbror Anders och vi gick upp till stan för att köpa mer plåster och ta en fika på S:t Knut. Väl där så flaxade Sigges armar åt alla håll. Det var duvor, blommor, barn och motorcyklar. Och allt skulle man peka på. Men nån större skada verkar han inte ha tagit av morgondagens incident utan nu sitter det fjärde plåstret på. Där är vi nu. Några bilder på Anders och Sigge. Tagna med mobilkameran i motljus därav kvaliteten...

Jag och Sigge har som vana att träffa Jocke och Jack på torsdagarna. Mestadels promenerar vi och så även idag. Vi tog en lång tur på nästan tre timmar där vi bland annat stannade till och såg nya Stadion växa fram.

Farmor skulle på kurs (eller såg att det fanns en kurs i Malmö och passade på att använda det som ursäkt för att komma och hälsa på Sigge) så dom var här i två dar. Pappa och farfar lekte med Sigge på dagarna när farmor satt och lyssnade på givande föreläsningar. Tyvärr så slarvade pappa till det med kameran och glömde helt enkelt bort att ta så där många bilder. Men några på farmor och Sigge blev det. Eller glömde och glömde, han använde farfars kamera och tills dess att dom lärt sig hur man överför bilder till datorn ligger dom väl gömda i deras kamera.



Kramkalas



...och pusskalas (fast jag vet att jag får f-n för att ha publicerat den här bilden på farmor i profil. Lite får man offra sig, farmor...)

Sigges kusin (och favorittjej) Nellie fyllde fyra nyss. Vi var där och deltog i festligheterna som började redan på morgonen och fortsatte till sena eftermiddagen. Det var massor med barn där som Sigge kunde röja runt med. Vi kanske ska passa på att nämna att på väg hem, med en mil kvar så började Sigge göra bajsljud i baksätet och herrejäääävl... vad han bajsade. Inte bara ner sig själv utan även barnstolen. Det var snabba ryck hem och tvätta både unge och stol.

     

Farbror Anders och Johanna har precis varit i New York. Sigge fick ett par dödsfräcka Converse som han kan växa i. Den här sommaren är dom nog för stora, men då passar dom som han fick i födelsedagspresent. Pappa fick också ett par.

Det är sant som det är sagt, att det är inte barn som tar plats utan alla deras saker. Vi har rätt nyligen införskaffat ett stycke sulky som Sigge gillar järnet. Han sitter som en kung och när man går med honom så flaxar hans små armar än till höger än till vänster, ivrigt pekande på allt han ser. Nu när det börjar bli vår och lagom varmt så kom vi på att vi måste införskaffa en cykelsits till honom också. Vi kommer att susa runt vad det lider.