Sigge och Olle

Om våra barn drabbats av sjukdom tidigare och vi klagat så tar jag tillbaka det. För denna vecka kan vara den längsta i hela mitt liv. Måndagsmorgonen började med att Sigge kräkte ner hela vår säng och då tänkte vi att det blir några dagar med magsjuka. Men han har haft hög feber, diarre och kräkt i fem dygn. Idag sa han till mig - mamma jag längtar tills jag kan äta makaroner och korv och pannkakor och kaka och glass, ja ni vet.

Sedan har vi Olle, har har haft öroninflammation och trummhinnan sprack i tisdagsnatt. Sådär med sömn. I onsdags åkte han och jag till vårdcentaralen och blev hemskickade utan att någon läkare undersökt honom. Det var tydligen fullbokat men systern rådfrågade läkaren som sa att det inte var något att göra när trummhinnan spruckit, det självläker. Väl hemma får Olle 39 graders feber och blir väldigt, VÄLDIGT gnällig. Vi proppar i honom smärtstillande och han somnar till slut.

Sedan har vi Fredrik som blir smittad av Sigge på onsdagen. Man känner sig lagom matt då en sitter på toa den andra kräker och den tredje gråter. På onsdagskvällen tycker vi att Sigge blir sämre, Fredrik åker då med honom till barnakuten men kommer hem efter några timmar igen med resorb. Och alla som druckit det förstår att det kan vara lite struligt att få ett barn att dricka det, smaksatt saltvatten. Sigge vägrar och vi får lite panik och tänker med sked funkar allt. Men allt som kommer in i munnen kommer ut igen.

På torsdagen ringer vi vårdcentralen igen ang Olle och hans öron. Vi får en tid på fredagen och där är vi idag. Läkaren som tog emot oss tyckte det var ganska märkligt att inte onsdagens läkare undersökt en sjumånaders pojke. Nu har Olle fått penicillin. Ikväll ska jag dricka vin och äta något annat än macka för det är det jag levt på hela denna vecka och kaffe förstås. 


Inget glamorhem eller liv här inte