Farmor fyller 60
Lördagen inleddes med en tripp till Karlskrona där vi gick på marinmuseum. Men först hittade Sigge såklart en lekplats. Igen.
Väl inne på muséet kom vi på att farmor och Sigge har vissa likheter. Det går i släkten liksom. Som till exempel förkärleken att glida fram i tillvaron. Nu kanske vi ska nämna att farmor nyligen blivit släkt med Stålmannen, d v s bytt ut en försliten höftled till en i stål. Eller vad dom nu använder. Således åkte både hon och Sigge räkmacka genom muséet.
Tillbaka på hotellet i Ronneby drack vi lite champagne innan vi åkte till Ronneby Brunn för att äta middag. Fredagens middag blev lite hastig p g a en ung mans ovilja att vara vaken. Men den här gången så gick Sigge och pappa ut en sväng i Brunnsparken och då somnade han. Sen sov han igenom resten av middagen. Att pappa fick äta sin oxfilé micrad var ändå helt okej.
På söndag morgon när vi vaknade hade någon vänt upp och ner på vårt rum. Jag vet inte hur vi bär oss åt, kanske beror det på de ständiga kubikmetrarna grejor man alltid har med sig nu för tiden, men ge oss en kvart och vi är överallt.
Sedan åkte vi till en liten by utanför Ronneby där det var skördefest. Där var en kvinna iklädd 1700-talsutstyrsel som red på häst. En Bellman och en Ulla Winblad som sjöng (norsken och dansken syntes dock inte till) och äpplen, korvar och annat till tusen. Där skiljdes våra vägar och vi vände söderut till Malmö och farmor och farfar norrut. Det var en intensiv men mycket trevlig helg.
Huset 2
Det har blivit lite mindre bloggande för vår del nu när huset håller på att fixas. Övervåningen är så gott som klar så nu har vi bara två plan kvar, fniss. Ja det tar lite tid men resultatet av allt jobb är fantastiskt. Fredrik har suttit i trappan och skrapat och putsat i sådär 25-30 timmar. Nu ska den bara målas oxå - 4ggr. När den blir klar kommer ni bara att få titta och njuta, att beträda kommer att kosta! Och Sigge då, ja det är jag som får underhålla honom. Det låter ungefär såhär- rör inte det, stoppa inte det i munnen, gå inte där. Det är inte lätt att vara liten och nyfiken så vi försöker att hålla honom borta från värsta röran. Morfar och mormor har hjälpt oss i massor. 
Dagiskillen
Nu har Sigge börjat på dagis och han älskar det. Vi tänkte att det skulle bli lite gråt och mammigt och pappigt, men icke. Inte en tår han fällt för sin mamma och pappa. Vi har fått hämta honom för att få en hejdåpuss på morgonen och fångat in honom för att gå hem på eftermiddagen. Dagis är livet. Det är fantastiskt skönt för oss men det är ju alltid lite mysigt om man får den där kramen när man kommer el går. 
