Sigge och Olle

Idag var det tid för vaccinering för andra gången. Det började med att jag fick väcka en nyinsomnad Sigge. Han var sådär sugen på att vakna. Väl uppe var det dax för en ny blöja. Idag tyckte jag att jag väntat tillräckligt länge för att han skulle hunnit kissa i den. Men icke, han kissar på min nytvättade klänning. Då hade vi en kvart på oss att vara på plats. Tur att klänningen var svart för det fanns ingen tid för klädprovning. Min nya bära-ner-vagnteknik fungerade bra denna stressiga dag (tar hela vagnen med Sigge i och bär ner 3 trappor). En svettig teknik men effektiv och snabb. Väl framme var det 100 i kö. Om man inte är svettig innan så blir man. Lilla Sigge blev inte gladare. I ett väntrum fullt med småbarn och varma föräldrar blir inte stämningen alltför munter. När ett barn börjar skrika vet man vad som kommer hända. En efter en faller in. Som tur var hade vi en bokad tid så vi kom in snabbt. Sigge fick sin spruta, blev vägd och mätt. Nu är han 62,7 cm och väger 7300g.

I lördags hade vi bestämt att vi skulle gå ut och ta ett glas vin/öl med våra vänner. Det var familjen Lina, Marcus och Astrid; Jenny, Mattias och Molly; vi samt det modiga paret Paulina och Fredrik. Jag såg fram emot en mysig sommarkväll i trevligt sällskap och gott vin. Jisses vad trodde vi. Vi var tre familjer som lekte parallellek - alla var upptagna med sin lilla familj. Och smarta, intressanta samtal - inte många. Men efter det att stackars Paulina och Fredrik gått kom vi fram till att vi minsann var duktiga som tagit oss ut, och varit hemifrån flera timmar. 

 Molly var hungrig mest hela kvällen.

 En nyfiken Astrid utforskade omgivningen (ganska ny på att gå).

 Och Sigge skulle bara stå.

     Men ack så söta.

  Vi förstod Paulina och Fredrik.

Farmor, farmors mor, Sigge och pappa.

Jaha, har vi börjat blogga i tungor kanske ni undrar när ni läser rubriken? Nejdå, Sonkamoutka, Kainulasjärvi och Männikkö är ett par utflyktsmål vi hann med uppe i Tornedalen. När man ändå är tretusensjuhundrafemtio ljusår hemifrån så måste man ju passa på att hinna se så mycket som möjligt. I den norra delen av landet innebär detta att det blir en hel del åkande. Allt är helt enkelt längre bort. Men det är å andra sidan 110 km/h på nästan varenda väg. Vi gjorde väl tre större utflykter. Den första gick till broderlandet i öst, Finland, dit vi åkte med Anna och Daniel. Vi hann bl a med att gå på Alko (systemet), äta en oerhört internationell pizza (palestinskägd pizzeria i Finland där vi beställde på engelska och betalade med euro) samt att besöka en finsk souvenirshop som sålde allt. Från knivar till en uppstoppad björn (!).

        

De här kanske kräver sin förklaring. På väg tillbaka till Kaunisvaara efter Finlandstrippen så stannade vi till vid ett minnesmärke över ett gäng finska krigströtta soldater som flydde över till Sverige under WWII och gömde sig i en underjordisk håla. Finurliga som dom var så ledde dom bort röken från kaminen via en fejkad kolmila. Allt hade ju gått vägen om inte svenskarna skickat polis och armén på dom stackarna. "Så belönades antifascism i Sverige" står det bl a att läsa på stenen.

  

Sen var vi ju tvungna att åka och hälsa på Anna och Daniel i deras sommarresidens i Kainulasjärvi. Nästgårds. Sju mil, enkel resa. För er som är hockeyintresserade kan vi ju säga att bygdens stora son Mats Sundin byggt en sommarstuga i mammas hemby. Stuga är kanske fel ord. Mindre tornedalskt chateau.

                    

Vi skulle ju fiska också. Man måste fiska i älven när man kan. Turligt nog så var det "Harrens dag" i Kalix älv. Pappas morbror Kent råkar ha en sommarstuga som ligger precis vid älven. Så hela klanen Taikon packade in sig i trettielva bilar och for iväg. Det blev en hel del fiskande, en hel del trasslande med linor, en hel del korvätande och mindre med fisk. Faktiskt ingen fisk alls. Men det är ju inte det som är grejen. Grejen är att....ja...hmmm...vad är grejen egentligen? Stå och kasta och veva in gång på gång? Vissa pysslar med Feng Shui, pappa fiskar. Så är det. Sigge låg mest och chillade vid brasan inomhus.

                    

Lite bilder från Kaunis som Sara tog när vi gick ett varv runt byn.

        

Sigge ville inte åka vagn så den släpades med helt i onödan. Lägg märke till den otroligt snygga barnvagnen utrustad med myggnätet á la gardin.

     

Mattias Klum (känd naturfotograf) släng dej i väggen. Fredrik fick span på en orrhöna som lyckades fastna på bild. Ja, den var större i verkligheten.

 

Fredrik och jag såg fram emot en lugn och skön bilfärd upp till Motala då Sigge skulle sova. Oh no, det var en färd fylld med skrik och gråt. Väl framme var jag genomsvettig som den hormonkossa man är. Det tog väl Sigge en sekund att skina upp efter det att motorn stannat på Backsvalevägen 19a. Sigge var hett efterlängtad av farmor och farfar som tog emot honom så hans mor och far fick vila. Bilderna visar en blåsig promenad nere vid Varamon (badplats i Motala) samt bilfärden.

        

Som vissa kanske har märkt så har det inte uppdaterats här på evigheter. Man kanske frågar sig vad som hänt. Har vi kidnappats av utomjordingar? Eller kanske vunnit på lotto och levt lyxliv på Copacabana? Nejdå, svaret är enklare än så. Vi har i drygt tre veckor befunnit oss på resande fot i den verkliga världen där det inte alltid finns tillgång till sådana kommunikationsmöjligheter som till exempel internet. Men, nu är väntan över och det väntas inom kort flera mastodontinlägg med bilder från Sigges första sommarsemester. Eftersom vi i princip bara åkte hem, packade och vände norrut efter dopet så börjar vi där.