Sigge och Olle

I helgen har vi varit i vårt hus och jobbat. Det kändes som två steg fram och ett steg bakåt. Lördagen började med att Sigges rum skulle målas klart en sista gång. Trodde vi. Fem timmar senare låg alla tapeter i strimlor på golvet. Det började med en liten reva mitt i en våd som jag drog tag i och sen bar det i väg. Nåväl, efter att ha spacklat om allting och slipat ner det igen och sedan målat en gång så var man ju på banan igen. Tills Sara påpekade att det var en bård på ena väggen som ju syntes igenom målarfärgen. Bara att skrika inombords och ta fram spackelspaden. Igen. Sedan har en vägg i allrummet målats sex gånger. Kul.
   I alla fall så är det märkligt hur könsrollerna tar ett gigantiskt steg tillbaka i tiden. Sara passar Sigge och jag renoverar och svär. Tur att Sigge mestadels är på nedervåningen så att han inte hör. För nu härmar han allt han hör.
   I söndags eftermiddags satte vi oss en stund på gräsmattan och pustade ut innan vi styrde kosan hem till lägenheten. Jag tog ett äpple från ett av våra äppelträd och Sigge gjorde detsamma. Sen utbrast han glatt "äppe". Sedär. Ytterligare ett ord. Förresten, den som vill ha äpplen, hör av er. Vi har inte tid att ta hand om dom.